I somras började renoveringen av Krögarvägen 2 i Fittja i norra Botkyrka. Det är ett resultat av Fittja People’s Palace, det program som såg Spridd och NCC gå segrande ur den svenska delen av Nordic Built Challenge 2013. Spridds Klas Ruin är en av de ansvariga arkitekterna.
Vad är nyckeln till att rusta upp miljonprogrammet?
Att skingra fördomar. För oss handlar det inte så mycket om innovation: miljonprogrammet är överlag robust. Det finns brister men kvaliteterna är desto fler. Med en noggrann undersökning, som Fittja People’s Palace föreslår, skingras fördomarna för att ge plats för kvaliteterna och helheten.
Vi vill bygga vidare på miljonprogrammets egna kvaliteter. Just nu, mot bakgrund av en växande bostadskris, uppstår nya behov och därmed en ny debatt kring miljonprogrammets förtätning. En linje är att göra allt annorlunda, till exempel genom att förtäta med radhus eller stadsmiljöer. Historiskt ser vi att det liknar tidigare renoveringsåtgärder där man ofta sett en förändring av den utvändiga arkitekturen som ett självändamål. Vi tycker inte att det är en bra lösning. Vi ser det som en form av diskriminering av det befintliga - igen. Och därtill väldigt dyrt. Ska vi komplettera med nya bra, robusta och rationella bostäder för resurssvagare grupp kan vi inte lägga pengar på utvändig variation och småskalighet om utmaningen ska lyckas.
Och skingras fördomarna så finner man att Fittja är välbyggt?
Absolut, det var faktiskt ett tacksamt arbete att lyfta just Fittja. Det är ett pilotprojekt för oss, men det var ett pilotprojekt även när Höjer och Ljungqvist ritade husen på 70-talet. Husen är bland annat byggda utan bärande innerväggar – de är mycket flexibla.
Ett annat exempel är stammarna. Vi gör stambytet med kassetter: man borrar hål i bjälklaget, sätter in en ny stam och på så sätt kan man bland annat disponera om badrum på ett lämpligare sätt ur tillgänglighetssynvinkel. Nu upptäckte vi att Höjer och Ljungqvist hade tänkt på det här med lättillgängliga stammar i tillgängliga schakt. Projektet valde dock nya kassettlösningar också för att slippa bila nya dragningar i golv.
Apropå stambyten – på Krögarvägen renoveras ett rum i taget. Hur fungerar kvarboendet under renoveringen?
Kvarboendet är en av de svåraste sakerna. För att det ska funka så måste man se det som en social process, inte bara en teknisk. Att folk har tålamod med att man kommer in i deras hem och bygger om är resultatet av en lång förankringsprocess. Det gäller att skapa förtroende för att vi som arkitekter och byggare vet vad vi gör.
Så hur gick förankringen till?
Dels genom att involvera sociala nyckelpersoner i området, dels genom att ordna en dialoglokal. Den områdesansvariga från Botkyrka kommun hjälpte oss med kontakter och till en djupare förståelse av lokalsamhället, av hur vardagen ser ut här. Botkyrkabyggens kontaktperson och NCC:s platschef var viktiga också.
Dialoglokalen fixade vi genom att rusta upp ett källarförråd. Den hade samma dimensioner som en lägenhet så vi kunde rita upp lägenhetsförslag i 1:1 på golvet, som på medeltiden! Så när vi pratade med de boende kunde de, så att säga, gå runt i sin lägenhet och peka på saker som inte funkade. Vi hade även en utställning om Fittjas historia där, och barnaktiviteter tillsammans med Fittja konsthall, med mera. Dialoglokalen var ovärderlig!
Utställningen fungerade även för underkonsulterna – alla fick en helhetsbild av varför saker skulle göras. Det är annars lätt att tappa den övergripande förståelsen när man går över i byggskedet. Sammantaget gjorde förankringen att vi i stort kunde genomföra vårt program.
Hur har det blivit med hyreshöjningarna på Krögarvägen 2?
Att hålla nere hyreshöjningarna var det överordnade målet i Fittja People’s Palace-programmet. Vi räknade på varje enskild åtgärd och landade på en höjning med 10%. Efter förhandlingarna mellan Botkyrkabyggen och Hyresgästföreningen så blev det 20% med anledning av att fler renoveringsåtgärder genomfördes än i tävlingsförslaget Men även den nivån ser vi som helt OK.
Ett vanligt öde för nytänkande upprusningar de senaste 25 åren är att erfarenheterna snart glöms bort. Har ni fått gehör för er metod?
Det handlar mycket om informationsspridning. Vi har fått extremt mycket inbjudningar och förfrågningar, och Botkyrkabyggen har till och med fått börja säga nej till studiebesök. Kruxet är att det kostar pengar med förstudier och förankringsarbete, så vi måste bevisa att man får igen de här pengarna i längden, och att just vi arkitekter har den syntetiserande förmågan till helhetsförståelser. Det är ett ovant sätt att tänka för många.
Men drömmen om miljonprogrammet ligger som sagt i luften nu. Själva namnet Fittja People’s Palace var välfunnet. Det är laddat med miljonprogrammets ursprungliga intentioner: bra bostäder som vanligt folk har råd med, med god infrastruktur. Folkpalats!
Vi jobbar också med NCC och Botkyrkabyggen på ett löpande dokumentationsverktyg i wikiformat för fittjaprojektet som blir en ambitiös sammanställning av åtgärder och processer.
Projektet har även fått en del oväntade konsekvenser också…
Ja, det följer på sätt och vis naturligt av det breda anslaget. Vår dialoglokal hamnade på Venedigbiennalen. I samarbete med konstnären Saadia Hussain och Botkyrka Konsthall bearbetades den vidare tillsammans med ungdomar från området på plats i Venedig. Och samma grupp gör just nu en stor målning på byggplanket i dialog med den återanvända mobila utställning vi genomförde i dialoglokalen K2,
En annan konsekvens är att vi engagerats av Hyresgästföreningen i Hyresnämnden. Där försöker vi bland annat bidra till en ny tolkning av begreppet nybyggnadsstandard. Vi ser normen om nybyggnadsstandard som fullständigt galen när man rustar upp i miljonprogrammet. Beståndet bygger på helt andra mål, det handlar om bra bostäder till rimliga priser. Social hållbarhet helt enkelt.
//Jonas Bäckström
